Filosofi
Jag tror att jag vet hur världen ser ut, och det tänker jag berätta på den här sidan. Jag vill dock påpeka att dessa tankar utgår från nutiden - för ett tag sen visste man att jorden var platt, om några århundraden vet vi säkert att den är fyrkantig. Jag tror aldrig att vi kommer att få veta, verkligen veta, den verkliga sanningen. Men jag är övertygad om att den finns där ute, och att jag har kommit den ganska nära ;)
Innehållsförteckning
Världen
Världen är som ett pussel. Ibland tycks det fattas en bit men den finns alltid någonstans - den går att hitta. Det svåra är att man inte vet hur pusslet skall se ut när det är klart (man har ingen kartong åt det), man vet inte ens vilken form det skall få. Men bitarna kan ha vilka former som helst, de passar ändå ihop. Alla bitarna har sin plats i verkligheten.
Jag är ständigt på jakt efter nya pusselbitar att lägga på plats. Ändå har jag aldrig hittar någon kantbit...
Universum, världen, kan liknas vid en enda jättemolekyl.
Det som håller ihop atomer är "elektromagnetisk växelverkan" - en kraft med obegränsad räckvidd som gör att elektroner och protoner överallt påverkar varandra. Det som håller ihop solsystem, och galaxer, är gravitation - även det en kraft med obegränsad räckvidd. Kanske är det inte två krafter. Kanske är de båda samma kraft, samma kraft i olika (storleks)dimensioner. Allt cirklar runt vartannat och allt hör ihop. Troligen har även galaxerna en punkt att cirkla runt.
Det finns ingenting som "styr" världen.
Det som närmast skulle kunna liknas med t.ex. de kristnas Gud är naturen själv. Evolution. Gener. Anpassningsförmåga.
Meningen med livet (42) är att födas, äta, fortplanta sig och dö. Och någonstans där emellan undvika fiender, eller bli offer för dem. Naturligt urval. Men något har gått snett. En djurart lyckas mer och mer undvika urvalsprocesserna. En djurart med individer som tror att de är speciella för att de kan kalla sig själva människor. Nya sätt att gallra arten måste utvecklas. Nya sjukdomar, virus. Homosexualitet. Krig - självförstörelse.
Inte heller lejon har någon naturlig fiende - de måste vara fiender för varandra. Det är naturligt. Ingen djurart kan leva utan fiender.
Vi fanns inte innan vi föddes. Vi kan inte minnas det som hände då. Varför skulle vi då finnas efter att vi har dött? Det naturliga är ju självklart att vi inte kommer att finnas då heller - om det kan skapas en ny själ måste en själ kunna försvinna.
Om själen inte bara är inristningar i hjärnbarken så är det troligen med den som med allt annat. Det finns en viss mängd själ (ande) som återvinns hela tiden. Olika delar av "världssjälen" blandas och små delar används i varje varelse. Nya blandningar och kompositioner skapar nya individer. När de dör återförs deras del till helheten. Om människan får del av den får även allt annat levande del av den. Ingen varelse är mer eller mindre värd än någon annan. Människan är bara ett av många djur som lever på jorden och "hon" är inte ett dugg mer värd än en enda liten arbetsmyra. Det är inte mer synd om människobarn som tvingas leva på gatan än om regnskogsdjur som tvingas leva (eller dö) utan sin regnskog. Vi har alla samma ursprung.
Universum är oändligt. Mellan stjärnorna är det vakuum. Vakuum är ingenting. Och ingenting kan självklart finnas var som helst. Eller inte finnas. Kan vakuum vara (inte vara) mellan stjärnorna kan det finnas (inte finnas) bortom.
I ett oändligt universum ryms oändligt med materia. Kanske tycker någon att det då inte borde finnas något vakuum eftersom det då skulle fyllas ut av materian. Men i ett oändligt universum med oändligt av materia finns det självklart oändligt av tomrum.
Oändligt med planeter. Och oändligt med liv.
Universum
Inom vetenskapen finns idag många teorier angående universums utbredning. Bland annat följande två:
1) Universum är oändligt.
2) Universum är runt. (Åker du så långt du kan åt ett håll kommer du tillslut tillbaks till utgångspunkten, från andra hållet.)
Varför inte slå ihop teorierna - universum är runt, i oändlighet!
Naturen har en förmåga att upprepa former och mönster om och om igen. Atomernas elektronsystem går igen i planetsystemen, bin bygger bikakor med samma mönster som cellerna i våra kroppar, gyllene snittet (de proportioner som människor uppfattar som vackra, både på tavlor och på oss själva) kan beskriva hur växternas blad växer i förhållande till varandra. Med tanke på att både rummet och tiden räknas som dimensioner, vad skulle vara mer logiskt än att de utbreder sig på samma sätt? Tiden är oändlig, vare sig den fortsätter för evigt eller går runt.
Var finns logiken i att universum skulle ha skapats av en "högre makt", en "Gud"? För att kunna skapa världen måste Gud först skapa sig självt. Eftersom världen innefattar allt kan Gud inte existera utan världen så existerar Gud så existerar redan världen. Då finns det ju inget kvar att skapa.
Tiden är rund.
Världen har aldrig skapats - den har alltid funnits!
Liv
I många fall så räknas celler som de minsta "livsenheterna". De var de som levde på jorden först och som så småningom lärde sig att samarbeta; utvecklades till flercelliga varelser, och ännu senare till oss. Från början levde de en och en, och de kunde ändå ta sig fram, "äta", fortplanta sig och dö. Är vi då bara kolonier av de levande cellerna? Konstruktioner ämnade att förenkla och effektivisera deras överlevnad.
Enligt Nationalencyklopedin så finns det ingen allmänt accepterad definition av liv men det är förknippat med "upptagning, förändring och avgivande av ämnen (ämnesomsättning) och energi (energiomsättning), med förmåga till fortplantning, förmåga att registrera (förnimma) förhållanden i omgivningen /.../ samt med evolution". Det stämmer ju med celler och det stämmer med flercelliga organismer? Och det stämmer med jorden!
Vi kan inte förvänta oss att liv på andra planeter skall ha någon som helst likhet med liv här på jorden. Det finns alltså inget som säger att vi över huvud taget skulle känna igen liv någon annan stans i universum. Kanske är jorden också vid liv. Kanske är solsystem atomer i en cell i en varelse så ofantligt stor att den med våra mått skulle ses som oändlig. I texten om universum (se ovan) diskuterade jag bland annat att både tiden och rummet är runt. Kanske gäller det även storleksförhållanden; zoomar vi ut tillräckligt mycket så kommer vi tillbaks dit vi började.
Kanske är hela universum vid liv.
Människan
Enda skillnaden mellan oss människor och djuren är att jag är människa. Då menar jag inte jag som i "jag som skrivit det här" utan jag som i varje människa som uppfattar sig själv som ett jag. För oss så finns det å ena sidan Naturen och å andra sidan det Artificiella - det som vi har gjort. Jag tror inte att det är så för tex. en geting. För den så är ett hus lika naturligt som ett träd. För getingen så är det getingboet som är artificiellt och som skiljer sig från Naturen.
Självklart så kan man egentligen inte jämföra en getings sätt att se på saken med en människas - jag har en känsla av att vi inte tänker riktigt lika (vilket gör att alla intelligenstest byggda av oss människor är rent ut sagt löjliga att använda på andra djur)... Men vad jag ville få fram är att det naturliga är att tycka att vi inte är naturliga. Jag är speciell. Det är självklart jag som räknas. Jag är ju jag.
Många människor tror inte att andra djur tänker alls. Det tror jag är fullständigt fel. Rent biologiskt sett är våra och framför allt andra däggdjurs hjärnor väldigt lika. Skillnaden är nog snarast hur vi uttrycker våra tankar. Försök att verkligen tänka er in i tex. en hunds tänkande. En hund har inga direkta ord som vi att beskriva för sig självt vad han/hon tänker på. Försök att tänka med luktsinnet. Tänk dig att bli utsatt för ett intelligenstest baserat på luktsinnet...
Tänk efter. Vi har otroligt detaljerade anatomiska skisser på både människor och andra djur. Det finns inget extra, ingen själ, i människokroppen, som inte finns i andra djur.
Magi
Allt som sker går att förklara. Allt som sker är helt naturligt. Därmed inte sagt att vi någonsin kommer att kunna förklara det.
Magi finns över allt omkring oss. Det som inte finns är "onaturlighet". Det som vi uppfattar som onaturligt kan tex. vara en slags placeboeffekt. Tror vi på något kan vi få både hjärna, kropp och sinnen att reagera på det. Helt naturligt...